En helt vanlig sak

Jag har knappt ett år kvar i skolan. Egentligen skulle jag ha tagit studenten nu i våras, men efter nian tog jag ett år "ledigt" och pluggade utomlands. Så jag tar min student tillsammans med 89:orna.
Innan jag for iväg till Usa skulle jag göra mitt gymnasieval. Så här såg det ut:
1. Estet teater- Även jag har varit bland de som ville bli skådis.
2.Media
3.Hotell & resturang
För att komma in på Estet fick jag göra ett antagningsprov. Det var helskumt. Alla som hade sökt fick välja en text som de sen skulle läsa upp för lärarna. Innan så fick vi alla göra en massa konstiga övningar och lekar. Jag kände mig extremt obekväm och sa till lärarna att jag måste tyvärr snart gå och undrade om inte jag kunde få komma in först och läsa upp min text. Det hela var förstås en lögn, men jag hade inte velat stanna en sekund längre än nödvändigt. I rummet där lärarna satt fick jag tillsammans emd en av dem göra en del skumma övningar för att mjuka upp mig. Efter det läste jag min text (som för övrigt gick skit dåligt) sa tack och hej, och lämnade byggnaden. På vägen tillbaka till min skola, och min klass sa jag till mig själv att i helvetet heller ska jag gå de där. Så då blev det andra handsvalet för min del: Media.
Så idag går jag tredje året på media i Östersund. Jag ville byta redan i ettan och önskade om att få byta till omvårdnad eller HR. Jag kom in på HR, men idiot som jag var sa jag att jag stannar kvar på media.
Och idag gör jag grejer jag egentligen inte tycker är kul. Vissa grejer vi gör kan vara roligt och intressant. Man lär sig mycket om sånt man egentligen inte hade en aning om och jag har fått en idé till hur det går till inom media. Jag får använda rätt schysst, dyr utrustning till att ta kort, använda bra program på datan o s v. Men vad som är drygt är att i alla andra ämnen kräver de väldigt mycket av att det ska bli väldigt hög kvalitet på inlämnade uppgifter, och speciellt om vi använder PP eller liknande.
Vad jag tycker är svårt med det hela är att jag (och alla andra) valde min framtid när jag var 15 år. Jag tänkte inte på att få en så bra och nyttig utbildning som möjligt, utan jag tänkte på mest vad som är slappt och "ledigt". Inte fn tänkte jag på framtiden, att jag faktiskt skulle skaffa mig ett jobb som gav bra betalt. Visst förstod jag att jobb ska jag ju ha, men jag hade inte samma syn på framtiden som jag har idag. Hade jag fått välja om idag så hade jag valt en linje som jag känner kan ge mig mer, som jag får en bredare grund utav.

Veckans låt: Mange Schmidt- Jag talar ut