7.1-det var illa

Hundra gånger frågade hon mig om jag vile ta med mig mat, och hundra gånger sa jag NEJ, jag klarar mig ändå, tack. Hade hon frågat en gång till hade jag fått lov att be hon hålla käften och alrig fråga mig det igen. Men min mormor är söt ialla fall.
Jag var till henne nu och kollade hur hon mådde ut efter att hon ramlat i morse.
Jag trodde det skulle vara ett fjantigt litet rivsår som knappt hade blödit. Men istället var det ett jävla köttsår och blodigt och eländigt. Men jag la om såret på hon med kompress och vattentätt plåster.  Hon hade ramlat in i sängen som nu var trasig vid fotändan. Jag försökte vrida till det men det gick icke.

Jag får ringa henne imorgon och se hur hon mår då.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0