En helt vanlig sak

Skräcken har hållit mig i handfängsel och förbjudit mig fundera över vad som sker.
Nu när den äntligen har släppt sitt fasta tag kan jag äntligen stanna upp och andas.
Jag tar ett djup andetag och säger: Det är ingen fara. Den faran som var är nu över.
Den har lämnat mig och min omgivning för att gå och sätta skräck i någon annan.
Men trots det känner jag mig utlämnad och övergiven.