En helt vanlig sak

Jag funderade på en grej härom dagen när jag gick till skolan(det är en promenad på tjugo minuter så man hinner tänka och fundera en hel del.) Är man lyckligare om man har föräldrar som är skild eller är man mer "inåtvänd"?
För att svara på min egen fråga skulle jag nog säga att man är lyckligare med skilda föräldrar. Men det kan jag enbart säga för att mina är det och bor på olika håll med trettio mils avstånd. Visserligen vet jag inte hur jag skulle tycka om de fortfarande var gifta, men det skilde sig när jag var sju(?).
Jag ser på det så här: Jag får vara på två olika ställen. Vill jag bara komma bort och "byta" miljö åker jag hem till den andra. De träffar nya människor som de vill dela sina liv och hem med som förhoppningsvis barnen tycker om. Och båda mina föräldrar har "nya" och jag tycker bra om båda två. En annan grej är att man får ju extra syskon med på köpet. Jag som bara har en biologisk syster(som jag för all del inte vill byta bort) skulle tycka det var kul med fler biologiska syskon, men jag får nöja mig med "plast".
I nuläget skulle jag inte ens kunna tänka mig min mor och far i ett och samma hem tillsammans och kära. Nej, det är helt enkelt mycket bättre som det är nu.