En helt vanlig sak

Idag är det en vecka kvar tills våran version av Östersunds Posten kommer ut. Det ska bli både roligt och tråkigt. Roligt för att man har varit med och även skrivit några texter, tråkigt för att jag egentligen inte bryr mig om hur det blir.
Det är ju ett lite annorlunda och skojigt projekt vi har fått göra, men det känns ändå som om att jag hade kunnat vara utan.  Lärarna frågade redan i höstas om vi ville göra det, och de ville egentligen inte ha ett svar, utan det var bara att gilla läget. Men om vi hade haft något att säga till om så hade jag röstat nej. Visst ser det bra ut på pappret sen att jag har varit med och gjort en sån grej. Men det blir för överseriöst. De verkar tro, lärarna, att livet enbart kretsar kring ÖP-projektet. Man ska hela tiden anpassa sig och så vidare. Men jag har fler lektioner än den och jag har saker som händer och sker privat som tär en hel del på mina krafter. Sen att det är knappt en månad kvar till sommarlovet och studenten gör inte saken bättre.