En helt vanlig sak

Idag höll min tanke om att ramla och bli invalid för resten av livet när jag springer ner för trappan bli sann. Jag var på väg ner för trappan i full fart för att hämta nått när min stortåsjävel fastnar i byxbenet. Jag faller men eftersom min reaktionsförmåga är 0,002 så hinner jag reagera. jag landar på fötterna men det gjorde ont kan jag tillägga. Det var ett högt fall.
Jag brukar även tänka att när jag cyklar och åker upp på ett trottoarskant så ska däcket halka till och jag ramla och landa på huvudet och dö, eller få men resten av livet. Likaså när jag bakar på jobbet, och har på mig plasthandskar och ska ta ut plåten ur ugnen. Jag glömmer av mig och tar i plåten, plasten smälter runt mina fingrar och jag skriker ut i hela butiken. Naturligtvis har det inte hänt. Men jag kan se det farmför mig.

Janne på nyår! Senare på kvällen måste jag tillägga.